mkrf

Mitt huvud är fyllt av en massa bra textmaterial, om det inte vore för att jag hade hjärnskakning så skulle jag sätta mig och skriva ner dom på ett systematiskt sätt, men just nu har jag svårt att koncentrera mig längre stunder.

I söndags spelade jag på musikaffärn igen. Det är en så bra scen. Man får inte den där pressen, det känns mest befriande att få uttrycka sig.
Förra gången jag spela sa en mycket fin man:
du är så djävla duktig min my, som en blandning av Pj Harvey, Miss Li och Anna Ternheim, fast bättre:)

 

En annan man efterliknade mig vid Melody Gardot.

När man får lite komplimanger känns det som att man kan slappna av lite. Det är speciellt att spela sin egen musik, det är lättare att spela andras.
Att sjunga sina egna texter, oftast grundad av egna upplevelser och försvara det är ibland svårt. 
Jag är glad för att jag vågar spela lite ibland. Det är kul och det känns inte så påtvingat längre, mer roligt.

Just nu känns det som att jag med i en tecknad serie där jag har huvudrollen.
Det låter ju som en gammal rolig historia när jag berättar att en väldigt full kille tänkte att det var smart att kasta en låg glasljusstake igenom ett rum, och den i sin tur träffade mig i vänstra tinningen så att jag fick hjärnskakning.
Hur otroligt är inte det. Efter allt jag har varit med på sistone blir det bara för mycket.
Imorn har jag en bestämd träff med en läkare, men då för att ta reda på vad jag egentligen är allergisk mot gällande min mage, och idag blev jag sjukskriven för att jag fick en ljustake i huvudet. Det är ju nästan skrattretande.

Over and out

http://www.facebook.com/events/196373983820960/

På Onsdag har jag min första jobbdag på Café de Concert. 
Photovernissage med Photografer Natalia Pipkina - "Harlequin and Columbine", Dj, pölser och Champagne. Och sist men inte minst Aksel Kolstad på sin nya flygel. Jag kommer dansa runt på dom nya fina golven.

Känner mig lite som Barny Stinson. 

Jag har gått och fått ny chef. Från Barnehage Assistent till Representative Associate for Aksel Kolstad / CdC. The sky has no limit.

Jag är så nöjd, så nöjd i min ensamhet. Det känns bekvämt nu.

Här ifrån från den punkten jag står vid nu går alla vägar. Jag kan gå vart jag vill. Här ifrån där jag är nu, kan jag nå överallt. Alla vägar leder någonstans.

 

"Var nykter och gör alltid det som du sagt att du ville, då du var full. Det borde lära Dig att hålla käften." - Ernest Hemingway

Nu sitter jag hær sjælv i en lægenhet som jag har fått låna av en vænnina på Skarpsno. 14 dagar i egen lægenhet. Friheten av att vara naken nær jag vill, breda ut mig i sængen, och spela musik hur høgt jag vill.
Men så stor skillnad ær det ioførsig inte.
Nær man bor i kollektiv kan man ju sjælvklart vælja att vara ensam. Men man lurar sig sjælv.
Jag har kommit underfund med att jag kænner mig vældigt ensam, men jag lurar mig sjælv genom att man alltid har mænniskor runt omkring sig, æven om man kanske umgås aktivt.
Så trotts att man tycker man ær ensam, så ær man ju inte det. Så nu ska jag prova på att vara ensam så att jag mærker skillnaden på att vara ensam och ensam.
Jag tror man behøver gøra det ibland, vara ensam.
Nær jag åker hem till mamma och pappa, då ska man vara med dom. Nær man ær tillbaka i oslo och lægenheten med tjejerna, då ska man vara med dom. Æven om man tænker att man ær ensam på rummet, så blir det inte riktigt samma sak.
Hær kommer jag i alla fall vara ensam ensam.
Inte dela dusch, køk eller nått med någon.
Men jag ska faktiskt fuska. På onsdag ska jag åka hem till den riktiga lægenheten før då får jag besøk av Isabell och Thea. Då ska vi sitta på taket och dricka te. Før det ær gott.

Igår var jag ute, eller jag var tekniskt sett inte ute, jag var faktiskt inomhus. Men vi drack en vinare och lite annat smått och gott hos mig. Och så här dagen efter ställer jag mig själv frågan. Vad uträttade jag egentligen igår? Jag sov länge, lagade mat, käka den, fick besök, blev salong för att sedan krypa till kojs.
För att själv slippa svara på den här frågan, "vad uträttade jag igår?", så ställde jag den till min kära vän Fredrik.
'Man måste inte uträtta saker hela tiden.
Att uträtta saker är till för att man ska kunna njuta av livet
utan att uträtta saker.
Som jag brukar säga om mitt jobb, när jag tar ledigt och går miste om massa lön, jag lever inte för att jobba, jag jobbar för att leva.'

Och det är precis det jag tänker på.
Tänk om livet skulle vara helt balanserat från början till slut. Det skulle ju inte funka. Man behöver obalans för att kunna få balans.
Det är samma sak som att man behöver ha tråkigt för att kunna ha kul.
Man behöver inte ha ärenden hela tiden.

Skägg kallas det hår som växer på en människas haka, hals och kinder. Genom historien har manliga bärare av skägg tillskrivits egenskaper som vishet, virilitet och hög status, men även brist på renlighet och elegans eller att bäraren har en lite kufisk och excentrisk läggning. Skäggväxt förkommer även bland kvinnor, men då oftast inte i lika hög grad som hos män, men det finns undantag från regeln (se hirsutism och "Skäggiga damen").
En del religioner (till exempel islam, sikhism och judendom) påbjuder sina manliga anhängare att bära skägg. Skägg förknippas också med väsen i folktron, som dvärgar och tomtar. Skägg förekommer i talesätt som "tala ur skägget", "jämnt skägg", "ät ägg, så får du skägg" och "sitta med skägget i brevlådan".

Skägg. Jag gillar skägg. 
Det är kul att det är så mkt antingen eller. Antingen har man skägg och är smartast i världen, eller så har man skägg och ligger längst ner i näringskedjan. 
Jag kan hålla med om att ovårdat skägg kan vara väldigt fult eftersom att det sitter så nära munnen och kan bunkra upp med en del matrester. Men skägg i övrigt är väldigt fint tycker jag. Det kanske är för att pappa har det.

Jag tror att bilden på mannen här nedan kunde ha varit pappa i yngre dagar, om han inte hade varit så emot långt hår. Då får man tänka på att pappa är från den gamla skolan också, så långt hår har aldrig kommit på tanke. 
Men pojken på bilden är trotts allt lite lik pappa. I kommande inlägg kanske jag får ta upp en gammal bild på pappa sådär bara för att visa. 

Hur farlig kan en svamptur egentligen vara?
En svamp tur kan bli ganska farlig när man spatserar runt i skogen lite i sina egna tankar och helt plötsligt står öga mot öga med ett stup, om stup nu har ögon. Det fick min kompis känna på häromdagen.
Och det leder mig vidare till nästa spår. Nära döden upplevelser.
Har du haft någon nära döden upplevelse? Har jag haft någon nära döden upplevelse?
Jag minns när jag var liten. Jag hade inte ännu lärt mig simma, och pappa tvätta håret i sedvanlig ordning. Först gnuggar man in hela håret med schampoo, sen hoppar man rakt upp i luften och gör ett platt dyk så att det skvätter upp så pass mkt vatten att den lilla flickan som står bredvid får vatten i öronen, trotts att hon är så känslig för det, tappar balansen och faller handlöst ner i vattnet.
Det var det som hände. Jag minns hur jag låg där under vattnet och inte fatta vad som var upp och ner. Jag var bara 5 bast, men det gav intryck. Sen efter något som kändes som flera minuter såg jag en hand som kom emot mig, och det var pappa som sett mig ligga där under vattnet. Man kan säga att han räddade mig.
Det är bra att han mammor och pappor ibland. Synd att man bara kan ha en av varje.

Krama mer
Pandan lever

Ny har jag dragit igång med att gravera mina glas men jag insåg snabbt att jag hade glömt två viktiga saker. Skyddsglasögon och öronproppar. Det ska jag införskaffa imorgon och sen ska jag fortsätta att gravera så att vi kan ha vin kväll med extra fina personliga my glas.
Det är väldigt roligt, men lite pilligt. Läskigt att gravera med vass nål på glas, man tror att man ska ha sönder glaset.
Men det har gått bra hittills. Peppar peppar ta i trä.

Jag är utslagen och fruktansvärt fotosugen. Ska ta med den stora kameran när jag åker hem på besök igen. Sen ska jag spatsera omkring på gatorna och fotografera random folk i vimlet.
Det är bäst att passa på när man kan foto utan att frysa fingrarna av sig. Snart är det försent.