empty house

Nu sitter jag hær sjælv i en lægenhet som jag har fått låna av en vænnina på Skarpsno. 14 dagar i egen lægenhet. Friheten av att vara naken nær jag vill, breda ut mig i sængen, och spela musik hur høgt jag vill.
Men så stor skillnad ær det ioførsig inte.
Nær man bor i kollektiv kan man ju sjælvklart vælja att vara ensam. Men man lurar sig sjælv.
Jag har kommit underfund med att jag kænner mig vældigt ensam, men jag lurar mig sjælv genom att man alltid har mænniskor runt omkring sig, æven om man kanske umgås aktivt.
Så trotts att man tycker man ær ensam, så ær man ju inte det. Så nu ska jag prova på att vara ensam så att jag mærker skillnaden på att vara ensam och ensam.
Jag tror man behøver gøra det ibland, vara ensam.
Nær jag åker hem till mamma och pappa, då ska man vara med dom. Nær man ær tillbaka i oslo och lægenheten med tjejerna, då ska man vara med dom. Æven om man tænker att man ær ensam på rummet, så blir det inte riktigt samma sak.
Hær kommer jag i alla fall vara ensam ensam.
Inte dela dusch, køk eller nått med någon.
Men jag ska faktiskt fuska. På onsdag ska jag åka hem till den riktiga lægenheten før då får jag besøk av Isabell och Thea. Då ska vi sitta på taket och dricka te. Før det ær gott.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0