mkrf

Nu har jag jobbat 10 timmar övertid. Jag är slut i märg och ben.
Lägenheten är i gott skick och maten är den bästa varje dag. Men energin får man bäst tillbaks med hjälp av återhämtning, men det hinner jag inte riktigt göra. Det är alltid saker som ska tvättas, disk som ska diskas, vardagliga saker som tar tid, och som tar allt längre tid när man har hög temp och huvudvärk.

Men idag har jag haft dom bästa konversationerna på länge. Tillsammans med en nyvunnen vän och en gammal. Om dålig energi och personligheter. Konstnärsjälar är oftast lite extra sårbara. Oavsett om man anser att det är en egenskap hos just konstnärssjälar eller inte, så är jag en sårbar person. Jag ska sluta med att försöka vara hård och inte prata om saker och ting. Det innebär inte att jag ska börja prata om det frikostigt, men i alla fall lära mig att bearbeta det ett eller annat sätt.

Genom att erkänna för sig själv att man är sårbar är ju bara i sig starkt! Jag vill börja med yoga och meditation. I och med att jag har svårt att tilldela mig själv egen tid kan jag genom det få egen tid utan att planlägga det som egentid. För alla vet vi hur det blir med det. Det är ju lättare att hänga med kompisar eller pojkvän än att ta tid för sig själv, även om man inte gör något ansträngande tillsammans kan man ibland behöva tid för sig själv. Och man behöver inte förhållandevis känna av det.

 

Det som skulle komma att bli ett inlägg med tankar blev mest bara ordbajs. Nu ska huvudvärken få ta över min hjärna och låta mig slumra in i den värld jag lever i om natten. Den värld jag lever i halva delen av mitt liv men så sällan minns någonting av.
Gonatt.