mkrf

Idag hade jag en skit dag. Det kommer sånna dagar då man bara vill åka hem, hata alla och inte prata i onödan. En sån dag var det idag. På kören satt jag och fantiserade om att stoppa en del människor runt omkring mig i små luftbubblor. Och i luftbubblan skulle dom kunna stå och skrika, men ingen skulle höra dom, och jag själv skulle få lugn och ro och bara kunna ignorera dom. Tänk om jag hade haft den kraften, bara för en dag. Det hade passat idag.
För att få mig själv på lite bättre humör gick jag och köpte mig en tårta. Det var löjligt gott. Karin sa att den var så mättande att hon brukade dela den med sin pojkvän, men jag skulle lugnt kunna käkat en till. Nordells är som jag sagt förut, någonting att sattsa på om man ska ta en tårtbit någon dag.

Man man märker av mycket genom att ta en tur på bussen. Det fick mig att börja tänka. Vi har slutat stötta varandra, i alla fall folket i min närvaro. Hur ofta ger du någon en komplimang? Man ska inte låta folk i sin närhet trycka ner en utan anledning. Det finns tyvärr en del som mår bra och till och med kanske bättre av att trycka ner andra, för att i sin tur känna sig bättre. Oftast är det av den enkla anledningen dom gör det. Det behöver inte vara så att du har gjort något konkret fel. Det kanske är så att dom är avundsjuka, tycker att du sticker ut för mycket eller inkräktar på deras område på ett eller annat sätt. Dom vill ha uppmärksamheten själva, och utifrån det väljer dom sina kompisar: Lågmälda och lättstyrda. Nu överdirver jag kankse en del, men ibland känns detta allt för vanligt/verkligt. Man måste överdriva för att vara tydlig, för att förtydliga vad jag menar. Du är aldrig ivägen. Så låt dom inte få dig att tro det. Istället för att ta åt sig av blickarna ska man tycka synd om dom. För om det är något man ska tycka så är det tycka synd om dom. Dom måste hålla på på ett visst sätt för att hävda sig själva. Tänk att gå så dag för dag. Du är värdeful. Det är något jag tror många saknar att höra ibland.

Jag tror bloggandet har blivit en ny form av terapi. Man får allting på svart och vitt. Det finns forum för allt nu för tiden. Man känner ofta, i alla fall jag, "oj vilken bortkastad dag, vad har jag gjort?", men när man får chansen att skriva upp vad man gjort, för att dela det med andra, märker man ganska snart att det är en hel del. Då tänker man snarare "hur hinner jag med allt?". Man har varit i skolan, något man tar förgivet, man har varit på alla rep inför projekt, man har avklarat läxorna, och nu sitter man framför datorn, helt frivilligt dessutom, och delar med sig av sina åsikter och värdering och låter insperationen flöda.
Bloggar behöver inte bara handla om missvisande trendslavar som visar upp bilder av hur bra dom mår och hur fina dom är. Det kan handla om så mkt mer. Gör det du mår bra av.
Ofta känns det som att man visar upp en missvisande bild på en hemsida för att övertyga sig själv om att "det där är jag". Samma sak gäller median. Alla är inte perfekta. Fall inte för mediabrustet. Man måste fortsätta att vara källkritisk och komma ihåg att det som skrivs i tidningarna (bloggarna) kunde lika gärna vara skrivet av dig och mig. Vi är bara vanliga människor.

Nu har jag gått och blivit sjuk igen. Efter att ha legat på sjukhuset under jul och julafton, är jag inte minst sagt trött på det här nu. Men det är bara att streta på, äta sin medicin. Man blir väldigt vissen och trött eftersom att man blir så svag och inte orkar nått. Men däremot blir man väldigt nöjd, när man orkar strycka ett streck på sin "to-do" lista. Och idag har jag stryckt inte minst två streck. Känns mkt bra. Jag ska unna mig en ryggsäck efter detta. Så jag gör mina bärvanor lite bättre. Som om det inte räckte med magproblem och streptokocker, har jag även haft ryggproblem på sistone. Det sa "pang" i min rygg i pentrytt, så jag blev tvungen att kräla mig ner på golvet och lägga mig raklång, med assisans av Isac och Viktor. Det var en läskig känsla, kändes som en inopererad värmeslinga i ryggen. Brände till som bara den. Nu känns det bättre, men det är fortfarande inte bra. Det kan nog vara ett av dom syntomen jag fått av stress. Men då måste jag bara tippsa om "årets julklapp", som dom skriker ut i tidningarna, spikmattan, det är bättre än vad man kan tro. Den får igång blodcirkulationen om inte annat. Och det kan ju inte vara dåligt i alla fall.
En till sak jag vill tipsa om är Chockladtårtbiten dom har på Nordells. Den är oslagbar. Ska försöka ta svängen förbi där imorgon igen. Unna dig!