mkrf

Det är inte negativt menat, men jag tänkte försöka besvara den frågan nu.

När jag först började tänka på det hade jag inte pratat med någon om det, förutom min Johan. Och det var nog han som fick det att bli av.

Jag var sjuk en längre tid under sista året på gymnasiet, men efter operationen blev jag bättre, men jag kände mig inte i form till att börja plugga, så då var ju frågan vad jag skulle göra istället? Det är ju ingen idé att plugga om man vet att man inte kommer klara av det, för då blir ju inte betygen bra i alla fall.

Allt eftersom började jag leta folk, det var många som kunde tänka sig att flytta hit, men inte många som kunde bestämma nått säkert. Till en början skulle jag hit med min kompis Joanna från stockholm, sen skulle jag flytta ihop med Céline och Stina i en 2:a och ett tag var det prat på att jag skulle bo hos mina boys här i Oslo, men sen flyttade jag till slut till Oslo med Alexandra och Mirja som jag bor med nu. Så det var mkt fram och tillbaka.

När man väl har bestämt sig för att flytta hit är det mkt som ska fixas. Det är norskt bankkonto, d-nummer, skattekort, boende och jobb. Och det är svårt att veta vad man ska börja med. Man måste normalt sett ha jobb för att få skattekort, och man måste ha boende för att kunna jobba. Jag hade i vanlig ordning väldigt tur. Jag fick vara inneboende hos mina kompisar här i Norge, som flytta hit i ungefär samma veva, vilket hjälpte ofantligt. Jag behövde aldrig stå med en stor hyra utan jobb, utan hann få min första lön innan den första feta hyran kom. Och därefter rullade allt bara på. Jag blev vikarie på en kanvas barnehage på ett ställe och sökte därefter en annan kanvas barnehage på ett annat ställe och fick den tjänsten. Men man får kämpa en del. Man måste ha ett bra cv, och det är bara början. Det gäller att ligga i.

Jag har pratat med vikarier som har varit på mitt arbete som också är svenska, och många av dem har inte fast jobb, utan går fortfarande genom adeco, eller annan bemaningscentral, och det ger ju ingen fast inkomst, man vet ju inte vad man får var månad, och då har dom ändå kanske varit här i 4-5 mån. Så det är väldigt olika från person till person hur det går med jobb. Och självklart är det olika från månad till månad också, hur mkt jobb som finns lediga. De flesta drar ju vid jul eller sommar om dom ska sluta jobbet, inte mitt i direkt mars tex.

Finns det nått mer än jobb i Oslo?

Självklart är det inte bara jobbet och pengarna i Oslo man är ute efter, det finns så mkt annat också. Bara av att flytta hit och tvingas ta hand om alla saker så som skattekort och ekonomi gör att man växer som människa tycker jag. Det kanske var lite stora ord, men i alla fall. Norge är ju inte med i Eu, så det är ju inte bara att komma hit och göra det samma som i Sverige, utan det är mkt att ta reda på. Och det gör i sin tur att man tvingas bli väldigt självständig. Det finns ju mkt hjälp att få, det är ju en massa svenskar som bor i Oslo, så man är ju knappast själv, men i vilket fall som helst är det en ny erfaring.

Nu har jag gjort början av Oslo jobbet. Jag har blivit känt med busslinjen, tricken och t-banan, lärt mig lite om området, kommit in i rutinerna på jobbet och dragit nya kontakt nät. Nu gäller det bara att bli känt med stan och dess äventyr. I'm on it!

Over and out